Krasch, bom, bang!!

Ojoj vilken start på dagen Julia och jag fick. Tänkte vara smarta så vi tog bilen som redan hade släpet tillkopplat från igår. Vi ser båda att det är trångt mellan bilarna som står samt en lastbil en bit framför. Första tanken är att kanske backa bakåt, nästa att kanske vänta till alla bilar flyttat på sig och sista att det borde gå att svänga till vänster i.o.m att det var tillräckligt brett framöver. Vi kör framåt och inser att vi svängde lite för sent och ska då backa för att rätta till. Krasch!!! Bilens skåpkant har kvaddat in i vänstra fronten på bilen som står till höger. Spegeln har bara vikit in sig men däremot så har rutan fått sig en rejäl smäll och splitter flög in i hytten.

Klasskompisen satt i bilen men hann flytta sig så inget splitter kom i ögat. Puhhh. Vänstra frontdelen på bilen fick ett hål. Julia och jag blir näst intill helt apatiska. Vad ska vi göra? Vad händer nu? Varför, varför, varför??? Lärarna kommer ut och vi förväntar oss värsta utskällningen, men jag tror uppsynen av oss gjorde att de höll en lite mer lågmäld ton. Vi fick oss förklarat "att nu ser man hur det kan gå när det är för trångt och att då händer sådant här"...och lite annat också.

Drömmar och mardrömmar

Visst är det fantastiskt hur vår hjärna fungerar både medvetet och omedvetet. Var kommer alla dessa drömmar ifrån som vi har om nätterna? Inatt var det en mardröm utan dess like som inte ville släppa trots att jag vaknade till några gånger. Storbråk med gubens föräldrar/familj och ställningstagande om en massa konstiga saker. Kan inte minnas att jag varit så arg någon gång på någon att jag ställt ultimatum till de övriga runtomkring. Att sedan de sviker sitt löfte och går emot mig gjorde mig totalt vansinnig. Vaknade till med en puls på minst 150, svettig, arg, eller oxtokig rättare sagt och hade sådan lust att skälla ut guben där i sängen på stört. Kommer så småningom till sans och inser att det ju faktiskt bara var en dröm men känslan kändes likt förbaskat lika riktig som på riktigt.

Nu när jag varit vaken någon timma så kan jag fortfarande känna denna ilska inombords när jag tänker på drömmen och det är ju det som är så otroligt. Allt detta bara för att hjärnan arbetar på sitt eget sätt. Fantastiskt.

Dröm sött.